Jag minns första gången jag såg en orm i min egen trädgård. Den låg hoprullad på en solvarm stenplatta och för ett ögonblick stannade hjärtat. Var den farlig? Vad skulle jag göra? Den känslan av osäkerhet är vanlig, men med åren har jag lärt mig att ett möte med en orm eller ödla inte behöver vara dramatiskt. Tvärtom kan det vara ett tecken på att din trädgård är en levande och välmående plats. Nyckeln till en trygg samexistens ligger inte i att utrota, utan i att förstå. Genom att lära oss känna igen våra slingrande grannar och veta hur vi ska agera kan vi förvandla rädsla till respekt och fascination.
Lär känna dina slingrande grannar
Det första och viktigaste steget för att hantera reptiler i trädgården är att veta vem du har att göra med. I Sverige är det faktiskt ganska enkelt, eftersom vi bara har en enda giftig ormart, huggormen. De andra, snoken och den mer sällsynta hasselsnoken, är helt ofarliga. Dessutom har vi en mästare på förklädnad, kopparormen, som trots sitt namn inte är en orm utan en benlös ödla. Att kunna skilja dem åt är avgörande för din sinnesro och för djurens säkerhet, eftersom alla våra grod- och kräldjur är fridlysta.
Huggormen Sveriges enda giftiga orm
Huggormen (Vipera berus) är den som de flesta oroar sig för. Den känns oftast igen på sitt karaktäristiska mörka sicksackmönster längs ryggen och sitt lite trekantiga huvud som är tydligt avsatt från kroppen. Färgen kan variera från grå hos hanarna till brun eller gulaktig hos honorna. Ett av de säkraste kännetecknen är pupillerna, som är vertikala, likt en katts. Huggormar är inte aggressiva och hugger bara i försvar, oftast om de blir överraskade eller trampade på. Deras tänder är korta och kan sällan tränga igenom kraftiga skor eller stövlar. För den som vill vara helt säker är det en stor fördel att veta hur man med säkerhet kan identifiera en huggorm och skilja den från ofarliga arter, vilket skapar trygghet för alla i trädgården.
En ofarlig snok som solar på en stenplatta är ett tecken på en frisk och levande trädgård, ett vanligt beteende hos dessa växelvarma djur.
Snoken och kopparormen ofarliga trädgårdsvänner
Snoken (Natrix natrix) är vår vanligaste orm och en skicklig simmare som ofta trivs nära vatten. Det bästa kännetecknet är de ljusa, oftast gula eller vita, fläckarna den har på varje sida av nacken. Den är helt ofarlig för människor och om den känner sig hotad spelar den hellre död än att attackera. Kopparormen (Anguis fragilis), eller ormslån, är ännu vanligare i trädgårdar. Denna benlösa ödla är bronsfärgad eller grå, saknar sicksackmönster och har en fördel som ormar saknar: den kan blinka med sina ögonlock. Den är en fantastisk hjälpreda i trädgården då den älskar att äta sniglar och daggmaskar. För den som vill fördjupa sig mer i våra svenska reptiler erbjuder Skansen utmärkt information om de olika arternas kännetecken och levnadssätt.
Hasselsnoken den skygga och sällsynta
Hasselsnoken (Coronella austriaca) är vår mest sällsynta orm och mycket skygg. Den är ogiftig och kan ibland förväxlas med huggormen på grund av sina mörka fläckar på ryggen, men den är smalare och har ett mindre huvud. Den trivs i torra, soliga miljöer som skogsbryn och hagmarker och rör sig oftast dolt under växtlighet, vilket gör att man sällan ser den. Stöter du på en har du haft tur, och det bästa du kan göra är att låta den vara ifred.
Skapa en trädgård där ni kan samexistera tryggt
Det effektivaste sättet att hantera ormar är inte att jaga bort dem, utan att göra din närmaste omgivning mindre inbjudande. Ormar söker tre saker: sol, skydd och mat. Genom att kontrollera dessa faktorer kan du styra var i trädgården de helst vistas. Målet är inte en steril trädgård utan vilda djur, utan en plats där du kan känna dig trygg på uteplatsen och i barnens lekhörna, samtidigt som djurlivet får finnas kvar i tomtens utkanter.
Förebyggande åtgärder för en ormsäker tomt
Jag har med framgång använt mig av några enkla principer för att hålla ormarna borta från husknuten. Det handlar om att skapa öppna, överskådliga ytor där de känner sig sårbara.
- Håll gräset kortklippt runt huset och på de ytor där ni vistas mest. Ormar ogillar att korsa öppna, korta gräsmattor där de är synliga för rovfåglar.
- Undvik att ha stenrösen, rishögar, gamla brädhögar eller täta, låga buskage precis intill huset. Dessa är perfekta gömställen. Om du har sådana, placera dem längre bort på tomten.
- Placera komposten en bra bit från huset. En varm kompost kan vara en idealisk plats för snokar att lägga sina ägg och lockar även till sig sorkar och möss, vilket är huggormens favoritföda.
- Täta husgrunden. Se till att eventuella hål och öppningar i grunden och källarventiler är försedda med finmaskigt metallnät.
Att se en orm slingra sig genom rabatten kan vara en påminnelse om naturens närvaro och skönhet i din egen trädgård.
När en huggorm ändå flyttar in
Trots alla förebyggande åtgärder kan det hända att en huggorm ändå hittar en perfekt solplats på din tomt. Kom ihåg att alla ormar är fridlysta, men det finns ett viktigt undantag. Enligt de officiella rekommendationerna från Naturvårdsverket har du rätt att fånga in och flytta en huggorm som befinner sig på din tomt. Att döda den är absolut sista utvägen och ska bara övervägas om det är omöjligt att flytta den och den utgör en direkt fara. Det bästa är alltid att flytta den. Ta på dig stadiga skor eller stövlar och använd ett långskaftat redskap, som en kratta. Försök att försiktigt mota ner ormen i en hink med lock. Transportera den sedan minst ett par kilometer bort till en lämplig plats.
Om du känner dig det minsta osäker ska du inte försöka själv. Ring istället kommunens miljö- och hälsoskyddskontor för att få råd eller hjälp. Säkerheten kommer alltid först.
Att kunna identifiera en ofarlig snok, som den här, är nyckeln till trygghet. Kom dock ihåg att aldrig hantera en orm om du inte är 100 % säker på arten.
Om olyckan är framme agera vid huggormsbett
Att bli biten av en huggorm är ovanligt och dödsfall är extremt sällsynta i Sverige. Men om det händer är det viktigt att agera korrekt. Det absolut viktigaste är att hålla sig lugn och hålla den bitna kroppsdelen så stilla som möjligt. Rörelse gör att giftet sprids snabbare i kroppen. Lämna bettet helt ifred, försök inte suga ut gift eller skära i såret. Kontakta alltid 112 eller uppsök sjukhus omedelbart, även om du känner dig opåverkad. Ungefär 30 % av alla bett är så kallade ’torrbett’ utan gift, men det är omöjligt att veta säkert utan medicinsk bedömning. För den som vill läsa mer finns det detaljerade guider om Sveriges kräldjur och hur man agerar vid bett. Barn, gravida och äldre är särskilt känsliga och ska alltid till sjukhus akut.
Från rädsla till fascination
När den första chocken har lagt sig och kunskapen har fått sjunka in, kan perspektivet på dessa vilda gäster förändras. Jag har gått från att se dem som inkräktare till att betrakta dem som ett kvitto på att min trädgård är en del av ett större, fungerande ekosystem. Huggormen och snoken är effektiva jägare som hjälper till att hålla populationen av sorkar och möss i schack, vilket skyddar mina odlingar. Kopparormen är en ovärderlig allierad i kampen mot sniglar. Enligt forskning om kräldjurens roll i ekosystemet är dessa djur en viktig del av vår natur. Att se en reptil i trädgården är att få en glimt av naturens komplexa och vackra samspel. Att skapa en trädgård handlar om mer än att bara välja vackra blommor; det handlar om att förvalta en liten bit av naturen och leva sida vid sida med de varelser som redan fanns där.
